Ferrari Perlé 2019
Vroom…
NoseJob: B
Versala “A” till gemena “f” - från magi till felaktigt.
Färg: Vitt, mousserande
Stil: Komplex & Traditionell
Land: Italien
Område: Trento DOC
Druva: Chardonnay
Årgång: 2019
Alkohol: 12,5%
Producent: Ferrari
Namn: Perlé
Inköpspris: 289kr (2024)
Inköpsplats: Systembolaget (tillfälligt släpp)
Eventuellt artikelnummer: 97714 (2021)
Italiensk design
Nu blir det svårt. Ni måste nämligen börja tänka på vinet när ni ser bilen istället för bilen när ni ser vinet. Vinproducenten Ferrari grundades redan 1902, med idén och ambitionen att konkurrera med de bästa Champagnerna. Rätt kaxigt, för att uttrycka det milt.
I bilvärlden var året 1902 också någon form av milstolpe, Ford Motor Company grundades nämligen, en händelse som hade noll och ingenting att göra med Italiens kanske namnkunnigaste bilmärke. Enzo Ferrari (som vi alla tänker på, fram till den här postens publicerande) skapade inte ”sin” Ferrari förrän 1947 - 45 år senare alltså! Så, nu vet ni, och skäms på er om ni tänker bil före vin.
Ögon och näsa
Ljuvlig förträfflighet
Mmm, så där härligt hö-gul i färgen, kanske med ett stänk av svagt grönt någonstans. Men det första ögonen tänker på (kan ögon tänka?) är ju moussen, bubblorna som tillsammans knyter ihop ett moln av ljuvlig förträfflighet.
Min personliga utmaning med mousserande viner har alltid varit att jag tyckt att samtliga är lite blyga i doften, och inte bara blyga utan också väldigt nära varandra i tonerna som stiger från glaset. Kanske är Ferraris Perlé lite mer intensiv än mina förväntningar - det gillar jag genast. Det är insmickrande från första sniff. Dofter av citron, brioche, deg, och nyutsprungna ängsblommor (nä, jag vet inte exakt hur det doftar, men erkänn att ni får någon slags doftbild).
Mun och känsla
Förträfflig och läskande syra. Faktiskt makalöst väl integrerad när jag känner efter en andra gång, och det gör man, för det är gott som tusan. Moussen möter upp syran och balansen, eller harmonien om du vill, är finstämd och exakt. Heja!
Tonerna från näsan fortsätter i munnen. Men det är här någonstans som vinet viker undan, gömmer sig. Det vill liksom inte riktigt visa upp sig i hela sin prakt och som drickare blir man nästan lite snopen. Var fan tog det vägen? Äh! Jag får ta en ny klunk helt enkelt. Se på fan! Ferrari lurar mig att dricka ju. Smart… Kanske…
Jag är väldigt långt ifrån besviken, väldigt långt. Men det är samtidigt en bra bit till att börja hjula och tala i tungor.
Till vadå?
Trentodoc är ju lite precis som Champagne - fantastisk till i stort sett all mat. Som en schweizisk armékniv i vinkällaren. Den höga, fina syran och den magiskt uppfriskande, palettrensande moussen hjälper och höjer i stort vad du än kastar på den. Kanske hade jag undvikit mat som är alltför murrig, som bara lirar med bastoner. Men bara kanske…
I mina digitala verktyg kan jag se att jag nästan slaviskt provat Perlé, år efter år. Och jag har alltid tyckt de presterat alldeles ypperligt. Jag har en sommelier-kollega som ofta tjatar om prisvärdhet, han har i Ferraris Perlé hittat den heliga graalen. Jag vill påstå att en champagne i liknande kvalitet kostar det dubbla, minst! Och så jävla coolt att det står Ferrari på flaskan, precis som bilen ju! Just det, skulle inte tänka så längre.
Förlåt.