Fürst Bürgstadter 2021
Franken för fanken!
NoseJob: a
Versala “A” till gemena “f” - från magi till felaktigt.
Färg: Rött
Stil: Aptitlig & Klassisk
Land: Tyskland
Område: Franken
Druva: Spätburgunder (a.k.a Pinot Noir)
Årgång: 2021
Alkohol: 13%
Producent: Weingut Rudolf Fürst
Namn: Bürgstadter
Inköpspris: 349kr (2024)
Inköpsplats: Systembolaget (tillfälligt släpp)
Eventuellt artikelnummer: N/A
Frankens furste
Tyskland är vanligtvis förknippat med högkvalitativ, torr riesling alternativt, numera, svårgillad Liebfraumilch. Och såklart brun mat, eller snarare beige kanske. Liebfraumilch är jag övertygad att många av oss klunkade litervis av när ungdomens alkohollockelse vann matchen mot förnuftet. Sött, enkelt, blommigt, ljuvligt och fullständigt okomplicerat - typ tvärtemot mot vad ungdomen var. Hmmm - kanske finns svaret på Liebfraumilch enorma framgång där någonstans. Faktum är att vinlandet Tyskland har massor att tacka Liebfraumilch för. Du och jag också. Men det får vi återkomma till.
Nä. Det ska inte heller handla om riesling, utan om en vinstil som har sitt hjärta i franska Bourgogne. Pinot noir kallas i Tyskland för spätburgunder. Jag är väldigt långt ifrån någon mästare på det tyska språket men till och med jag förstår att “burgunder” kan härledas till just Bourgogne. Spät då? I vinets värld har det betydelsen av “sen” - i just det här fallet att druvan pinot noir mognar sent; den burgundiska druvan som mognar sent, helt enkelt. Kanske skulle de skriva det på etiketten istället?
Franken? Var i helvete är det någonstans?
Där! Kramandes floden Main, där har du Franken - dallrande på den 50:e breddgraden.
Jaha, nu när vi är lite mer specifika var i Tyskland vi befinner oss så måste vi blanda ytterligare en druva, nämligen silvaner. Franken är silvaners trygga hamn, här görs den förmodligen bäst i hela världen (förlåt Alsace) och så har tyskarna den goda smaken att buteljera den i en nästan helt unik flaskform - Bocksbeutel. Charmigt så man svimmar.
Nog med sidospår. I västra Franken hittar vi Weingut Rudolf Fürst. De hävdar att familjen har odlat druvor sedan 1638. Det är länge sedan. Nästan 150 år före bildandet av USA. Men, det var först 1979 som domänen skapades för att bli vad den är i dag - en av Frankens allra mest lysande vin-stjärnor.
På bland annat terraserrade branta sluttningar odlar familjen Fürst chardonnay, riesling och pinot blanc, men framförallt pinot noir (spätburgunder). Enligt uppgift är hela 60% pinot noir, och i tre olika kvalitetsnivåer; estate, Village och GG. Vad tusan det betyder får jag be att få återkomma om. Nu är jag törstig.
Skruvar i helixen och drar upp naturkorken, finner mig själv tänka att mina förväntningar är lite märkligt låga.
Ögon och näsa
“Dillen”, sa killen.
Gnistrande, tydligt genomskinligt och sådär typiskt pinot noir-rött (ni som vet, ni vet) tittar det tillbaka på mig från den stora Zalto-kupan. Så här ser alltså Frankens kanske mest lysande spätburgunder-stjärna ut, tänker jag stillsamt.
Och så stoppar jag ner näsan. WiiiiiHiiiiii, så magiskt och så mycket mer än den traditionella pinot noir doften! Visst hittar man enkelt jordgubbarna å så, men det som får mig djupt intresserad är dillen. Vadå? Dillen? Ja! den är supertydlig! En helt ny doftupplevelse från den här vinstilen.
Bränt trä, rost och nyhyvlade träspån. Otroligt roligt att låta näsborrarna vibrera ovanför den briljanta aromatiken. Och så med lite eftersläpning kommer de röda bären - alldeles pinfärska och nyplockade. Vill så gärna dricka nu.
Mun och känsla
Granne med episk.
Harmoni. I allt. Inget sticker ut, inget slår ifrån och inget drar iväg. Ljuvligt guppar det runt i min munhåla. Hittar inte dillen lika lätt, och det blir en mer typisk pinot noir upplevelse. Om nu typisk är granne med episk. För så känns det.
Syran är en smula tillbakahållen och låter intensiteten ta första parkett. Det sprudlar av smaker och aromer, vackert omgärdade av syran. Tanninerna är svåra att hitta, och kanske hade vinet blivit ännu bättre (åtminstone den taktila känslan) om de hade varit kraftigare. Det gör också kroppen en aning för tunn och plötsligt tycker jag att vinet gränsar till saft. Men det krävs bara en enkel sipp till så förstår jag att jag har fel. Det här är ett mästerligt vin. Genast börjar jag fundera på vad Fürsts högre kvaliteter kan erbjuda. Får ge mig ut och jaga.
Med en aning mer komplexitet och längd hade jag förmodligen gett det här vinet högsta möjliga poäng. Och jag som inte ens håller pinot noir som favoritdruva. Älskar att bli överaskad.